<3
Idag så är det tre år sedan min underbara morfar Börje gick bort. Det är inte rättvist, han blev bara 63 år. Saknaden av honom är enorm och jag vill ha honom tillbaka. Jag saknar min morfar! Han var en underbar varmhjärtad människa. Jag förstår fortfarande inte varför cancern skulle drabba just min morfar. Den kunde väl drabbat någon annan som inte ens vill leva, finns ju många som inte vill leva.
Morfar var alltid pigg och glad, han hade humorn som alltid gjorde så man skrattade när man var ledsen. Han var ljuset i de mörka stunderna och en härlig person som ingen hade något emot. När jag fick reda på att han hade gått bort så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara skrika och följa med morfar till det stället han hade kommit till. Jag frågade farfar om han skojade när han berättade det för mig, men det gjorde han ju inte. Jag visste ju att han skulle gå bort snart men när tiden väl var inne så kunde jag inte greppa det.
Farfar hämtade upp mig där hemma och jag fick följa med honom hem till honom och farmor. Det var ju bara jag som var hemma då, Malin var i stan och mamma var på väg hem till mormor.
I bilen så sade jag inget, jag var för ledsen. Det var inte mycket jag sa den dagen och de närmsta dagarna där efter.
Jag tror att det var två eller tre dagar som jag fick bo hos farmor och farfar. Under den tiden gick jag runt tystlåten och kollade på allt som hände runt omkring. Jag såg mina kompisar leka utomhus och jag stod bara och kollade på dem på avstånd. Inte vågade jag gå dit och prata, jag ville ju inte börja gråta om de skulle fråga varför jag var hos min farmor och farfar. Så jag lät det va och satt mycket tyst och ritade o löste sudoko istället.
Morfar hade en viktig plats i mitt liv, han finns tyvärr inte idag. Jag har honom fortfarande kvar i minnet och mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma honom. Jag tror och hoppas att han finns här ovan och håller koll på oss o jag hoppas att jag kommer få se honom igen i nästa liv eller i himlen.
Min morfar Börje Lexell, jag saknar dig något så enormt. Jag skulle göra vad som helst för att få se dig igen.
Vila i fred morfar, hoppas vi ses igen <3
En av låtarna som spelades på din begravning
Jag älskar dig morfar <3
Morfar var alltid pigg och glad, han hade humorn som alltid gjorde så man skrattade när man var ledsen. Han var ljuset i de mörka stunderna och en härlig person som ingen hade något emot. När jag fick reda på att han hade gått bort så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara skrika och följa med morfar till det stället han hade kommit till. Jag frågade farfar om han skojade när han berättade det för mig, men det gjorde han ju inte. Jag visste ju att han skulle gå bort snart men när tiden väl var inne så kunde jag inte greppa det.
Farfar hämtade upp mig där hemma och jag fick följa med honom hem till honom och farmor. Det var ju bara jag som var hemma då, Malin var i stan och mamma var på väg hem till mormor.
I bilen så sade jag inget, jag var för ledsen. Det var inte mycket jag sa den dagen och de närmsta dagarna där efter.
Jag tror att det var två eller tre dagar som jag fick bo hos farmor och farfar. Under den tiden gick jag runt tystlåten och kollade på allt som hände runt omkring. Jag såg mina kompisar leka utomhus och jag stod bara och kollade på dem på avstånd. Inte vågade jag gå dit och prata, jag ville ju inte börja gråta om de skulle fråga varför jag var hos min farmor och farfar. Så jag lät det va och satt mycket tyst och ritade o löste sudoko istället.
Morfar hade en viktig plats i mitt liv, han finns tyvärr inte idag. Jag har honom fortfarande kvar i minnet och mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma honom. Jag tror och hoppas att han finns här ovan och håller koll på oss o jag hoppas att jag kommer få se honom igen i nästa liv eller i himlen.
Min morfar Börje Lexell, jag saknar dig något så enormt. Jag skulle göra vad som helst för att få se dig igen.
Vila i fred morfar, hoppas vi ses igen <3
En av låtarna som spelades på din begravning
Jag älskar dig morfar <3
Trackback
